Bengt tog hem tre ridgeback från Kenya och fick de första kullarna på rasen i Sverige. Bengt var SRRS ordförande i början av Sällskapets historia. Han utsågs till hedersmedlem 1977. Bengt avled 2009.
Så här berättar han om sig och sitt engagemang i rasen:
“Under min tid som flygkapten i SAS var jag under 5O- och 60-talen stationerad i Kenya. Redan då hade jag ett brinnande intresse för djur och natur.
När min gode vän Olle Rosenqvist i mitten av 50-talet bad mig titta lite närmare på hundrasen Rhodesian Ridgeback var jag inte sen att åtlyda honom. Min erfarenhet av Olles djurkunnande sade mig att den rasen måste vara något alldeles extra för att ha fångat hans uppmärksamhet. Jag besökte således en hel del kennlar i Kenya och 1961 närvarade jag vid en utställning där Colonel Richardsons valpgrupp blev etta. Ur denna kull valde jag ut tikvalpen Judy of Endrick för att skickas till karantänstationen på Östermalm i Stockholm, där hon fick dagliga besök av Olle. Något senare skickade jag hem hanhunden Golden Glory, uppfödd av Ian Hunter.
Jag kan nämna att jag då blev medlem i flera utländska ridgeback-klubbar, bl a den amerikanska och under mina resor till USA tittade jag på rasen på utställningar både i New York och Los Angeles. Jag hade turen och förmånen att få se när Major Hawley dömde rasen och fick tillfälle att prata närmare med denne kunnige herre.
Vad som sedan hände vet ni säkert: Att den första kullen föddes i december 1963 i mitt hem utanför Uppsala och att denna och nästa kull blev starten för ridgebackaveln både i Sverige och i Finland. Att Olle Rosenqvists Duke föddes i den första kullen – den hund som blev den första internationella ridgebackcharnpionen född i Europa.
Judy of Endrick med sin valpkull 1964
När Olle i början på 70-talet kontaktade mig med sina planer om att starta Skandinaviska Rhodesian Ridgeback Sällskapet, som SRRS då var ämnat att få heta, uppmuntrade jag honom naturligtvis. Jag valdes till ordförande i den interimistiska styrelsen under 1973-75, ett uppdrag som jag tog på djupaste allvar.
Som framgår av ovanstående har jag alltid hyst stor kärlek till denna ras och vad som händer med den i Sverige har legat mig varmt om hjärtat. Att mitt intresse dessutom belastat min och min frus ekonomi har varit helt naturligt. Det var därför en stor ära att 1977 bli vald till hedersmedlem i Svenska Rhodesian Ridgeback Sällskapet.
Under åren som gått har jag haft löpande kontakter med sittande styrelser. Jag har alltid blivit speciellt ombedd att närvara på klubbens specialutställningar, alltid känt att jag varit delaktig och att mina insatser för rasen varit uppskattade.”